I VILKET TEMPO SLÅR VÅRA HJÄRTAN?
veckornas eviga sånger:
Går i skolan dagarna i ända och läxor, prov, arbeten rullar in.
Orkar ingenting = hoppar över morgonkaffen och sover mest hela tiden. (vandrande sömn)
Tänker på dig och skickar iväg kramar genom himlavalvet.
Börjar bli förskyld. En signal om att: nu är hösten här! och te kommer drickas i allt för stora mängder.
Fyller år om en månad och fyra dagar. Då har jag existerat ynka 16 år på jorden, eller hela 16 år på jorden.
Längtar mer än mycket till London, halsdukar, röda träd och brinnande glödar i höstmörker.
Vill ställa mig på ett ut av stadens höga tak och skrika: OM DU VILL HA MIG, NU KAN DU FÅ MIG SÅ LÄTT. (men det finns ingen där).
Dessa orkar ej-dagar går mig på nerverna och jag hoppas (av hela mitt tomma hjärta) att min själ färläggs i höst.
TYSTNAD. TELEFONSIGNAL. IGNORERA. TELEFONSIGNAL. TYSTNAD.
till kommentar: Idiot. Jag hatar dig, jag hatar dig och skiter i om din start blir bra. Jag hatar dig. (respektlösa människor vandrar fritt på gatan. ovetandes om allt.)
nu, dagens, förevigt: jag vill ha en famn att krypa upp i. ("gud. gud om du finns hjälp till jag vill, jag vill, jag vill, jag vill. mycket mer än det här. mycket mer än allt det här")
gårdagens: i en dunkel källare satt jag bland extremestetiska människor och kände basen dunka enda in i hjärtat. bandet var bäst och jag vet inte vad det hette.
hoppade till musik jag aldrig hört framför en scen och skrek på snygg bandmedlem tillsammans med andra patetiska beundrare. bandet spelade också bäst och min kväll var bra.(underbar)
Utkast: Sept. 16, 2011
idag har jag druckit äckligt kaffe, läst morgontidningen och promenerat med min hund.
jag har cyklat samt försökt springa av mig ilska på en obetydlig idrottslektion.(rymden är så stor att det spelar någon roll vad jag gör)
köpte bröd, juice och naturgodis i brist på annat liv.
nu: skulle vilja vara i huvudstaden och hylla the ark. gör inte det pga motstånd från föräldrar och bristande ekonomi.
livet
ska antagligen vara hemma en fredagskväll för första gången på evigheter och jag vet inte hur man gör.
UPPDATE: jag var hemma en fredagskväll. kollade på film och ätit naturgodis, utan bh. umgicks endast med min syster.
(SKRIK HÖGRE FÖR JAG HÖR INTE. INGEN HÖR. JAG VILL HÖRA. JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL)
imorgon ska jag dansa till något västeråsband med min bästa vän och snurra en natt inne i staden. sådär som jag tycker om att göra.
fylla denna kulturella natt med kultur och folkmassor.
hoppas ni dansar fast än hjärtat brister ikväll, inatt och imorgon.
nu ska jag lyssna på säkert! och klockan är 0.30
lovande ord och självförsörjande barn. springer i kvarter utan återvändsgränder eller slut (det skriker). klättrar på tak utan hjälmar (HJÄLP!!!!)
AAAHH
AAAAAAAAAAAAHHHH
WAAAHHH
HAHAHAHAAAA
HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Någon lärde mig någon gång att detta också var poesi.
(jag vet inte vad jag tror)
tomhet, stjärnstoft och jag ser dig bland molnen. (du den finaste. min finaste)
(Du strödde stoft av söndersmulade stjärnor över mig idag när jag låg i gräset. Jag vet att det var du.)
Denna dag var till din ära.
Jag tror du såg på.
Tog åt dig de fina ord som sades.
Känslorna som var.
Saknaden.
Jag är tom.
Min fina morfar, vandra nu försiktigt.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, av hela min kropps universum.
.
andra september och jag är tom
