ninehundred -

"Nej det är inget, jag är bara trött", ett oskyldigt leende och ett litet skratt.

sprickor i hjärtan gjorda av rött siden för vi har slutat att tro

ansträngninar som inte lönar sig

vi kommer aldrig finna ro

dagarna bryter säkert ner mig

en efter en

men att bry sig om oväsentliga saker är inget värt

för att brytas ner är väl oväsenligt

är det inte?

vår relation tärs

sömmarna har skurits sönder

vi hänger bara i trådar

ingen av oss orkar försöka

vi bara skriker

jag vill inte skrika på hjälp

jag har ju alltid klarat mig på egen hand

har jag inte?

jag är ju den som är självständig

den som tar hand om sig själv och andra så bra

jag häller i mig gifter

men ni ser ingenting

ni är blinda och blundar för det uppenbara

den självklara verkligheten

jag litar inte på någon

människor är onda varelser

jorden är ett ont ting

så sprick nu mitt röda sidenhjärta

gå sönder mitt i tu

det gör ingenting

jag är förstenad av vetenskaper

dödad av den icke existerande tron till livet