Kan en stad fylld med folk vara tom?

Ekande tomhet som studsar mellan innerstadens väggar.

Först mot stadshuset, sen mot den övergivna teatern, mellan de fem galleriorna och sist ut i rymden.

Kan det eka i rymden?

Kan ord studsa mot planeterna?

Tomhet?

Rymden är ett vakuum.

En enda stor tomhet.

Den här staden är nog också ett vakuum.

Jag trivs inte i vakuum.

Vakuum bränns.

Men så är jag ju rädd för rymden också.

Så det kanske hör ihop.

Du har verkligen inte mått bra, eller hur?

Allt består av tomhet och hat.

Nej… Nej jag har väl inte det.

Dödslängtan, livslängtan. Längtan efter något. Efter någon. Efter inget.

Ibland kanske man måste svälja sin stolthet för att få saker och ting bättre.

Att lova. Att svika. Att lova. Att svika.

*tystnad*

Onda cirklar. Dåliga banor. Vanor.

Du vill ju inte ha det såhär för alltid.