OCH ATT VÅGA HOPPAS PÅ NÅGOT FINT ÄR ATT SKJUTA SIG I HUVUDET
Slutet av detta år närmar sig. Sammanfattningar ska göras, löften ska skrivas. Nya relationer ska startas, gamla ska avslutas. Sorgliga tankar ska tydligen bytas ut. Man ska börja om. Men ett nytt år är inte ett nytt liv. Du kan inte låta dina tankar, minnen och känslor skjutas upp med nyårsraketer eller släppas i en vattenpöl i mars.
-
Kära älskade du. Vart är du nu? Mitt hjärta saknar din närvaro så innerligt. Saknar din existens så det snart sprängs i miljontals bitar. Bitarna kommer singla ner över denna gråa stad. Som små röda pappersbitar. Som vissna rosenblad.
-
Vill att dagarna ska skynda sig att gå och att kvällarna ska vara förevigt. Stannar uppe halva nätterna i hopp om att kunna få svar på mina frågor. Jag lyckas inte och ser endast morgonen gry långsamt för att sedan somna. Somnar alltid med "varför har inte jag någon här bredvid mig" som sista tanke.
-
Nästa år ska jag dansa på midnattsgator och sjunga för hela staden. Ska skrika ut känslor i betongdjungeln. Ut över denna fula stad. Så nersmutsad av alla människor som trampar in sina beskymmer i kullerstenen. Och jag bidrar till detta så mycket att jag mår illa. Om alla bara skrek ut sina tankar, skulle allt bli bättre då? Skulle staden blomma?
-
Så snart som möjligt ska jag sätta ljus och lägga brev på eran grav. Gråta några tårar och sakna. Det är tillåtet att vara ledsen. Det är tillåtet att vara glad.
-
Ska snurra in det nya året. Sjunga högt. När klockan slår 00.00, när alla blir "sina nya jag", när raketerna skjuts iväg, när jag undrar varför åren går så fort, ska jag hålla andan. Inte tänka. Bara låta allt stå stilla. Som om tiden egentligen inte finns.
*
är det av ren elakhet du gör detta? idiot (idiot idiot)
*
DANSAR SNURRAR HÄLLER I MIG FÖRGIFTANDE VÄTSKA OCH DEN TAR ÖVER MIN KROPP (BARA TA MIG BORT HÄRIFRÅN NU NU NU)
-
TROR JAG KAN FLYGA OCH HOPPAR FÖR STUP UTAN ATT KOMMA NÅGONSTANS (VEM ÄR DU SOM JÄMT DRAR MIG UPP OM OCH OM IGEN?
-
SOMNAR PÅ GOLV OCH TROR ATT ALLT KANSKE ÄR FINT (MEN NEJ ALLT ÄR KANTIGT OCH SVART)
JAG KÄNNER INGENTING LÄNGRE FÖR JAG ÄR FÖRLAMAD AV ALLT SOM FINNS RUNT OMKRING
"Tack så mycket. Tack för dansarna.
Tack för tårarna på kinderna och stjärnorna på himlarna.
Jag undrar varför det inte snöar längre kring jul föresten.
Som jag minns det var det alltid snö på julafton och såntdär, men det kanske är en efterkonstruktion.
Det spelar kanske inte så stor roll heller. Inte så länge man har Fairytale Of New York och inte så länge man har Plura Jonsson."
(lyssnar fortfarande på håkan för att värma mig, fryser ihjäl hela tiden, tänker, svävar igenom suddiga dagar. tappar vinglas, dansar, pratar, sjunger. slut på denna obetydliga parentes)
*
vet du att det är vinter nu och alla fryser överallt
och ja, månen lyser starkare än vanligt känns det obekant?
du är rädd, för snön kanske dränker dig
jag är minst lika rädd, för snön kanske dränker oss
alla är kalla både fysiskt och psykiskt
är det ovant?
ovant att inte längre vara ensam om det?
missar bussen och cyklar genom ett halvt klätt vinterlandskap på cykel med fryst växel
ljusstakar i varje fönster och snart är julen här
den första julen utan dig och det gör så jävla ont i hjärtat
i hela kroppen
lyssnar på håkan och the shins dessa dygn samt struntar i rubriker
skriver här bara för att få ur mig ord
(orkar inte tänka mig för längre. allt blir som det blir bara inte du tar åt dig)
*
dagens mantra: jag hatar skolan, jag hatar skolan, jag hatar skolan
allt kretsar kring den och den dödar mig redan efter en termin
är känslofylld till tusen medan iskall snö faller utanför
vill bara gråta men ibland glömmer jag bort hur man gör
snö snö snö vi kommer dö
´
VILL BARA SKRIKA MEN ORDEN FASTNAR I STRUPEN OCH SVÄVAR KVAR I RYMDEN INOM MIG UTAN FÄSTE ELLER MÅL.
lever fortfarande här och så
