sifferkombinationer, irritation och saknad. solen blir mörkare precis som allt annat. kaffe blir ljuspunkten och allt annat är grått
1 x 1 = 1
11 x 11 = 121
111 x 111 = 12321
1111 x 1111 = 1234321
11111 x 11111 = 123454321
111111 x 111111 = 12345654321
1111111 x 1111111 = 1234567654321
11111111 x 11111111 = 123456787654321
111111111 x 111111111 = 12345678987654321
Samband. (jag står ensam kvar och tittar på)
Hatar siffror. (har bara vetat vem du är i 5 nätter)
ingen vet vad det är. världen bara låtsas som den vet alla hemligheter som någonsin funnits. men den vet bara en millimeter av det stora hela.
Raderar det mesta, slutar skriva, skriver och raderar igen.
Brevet kommer kanske inte bli ett brev. Kanske kommer det bli osamanhängande rader. Kanske kommer det bli något annat.
Har fortfarande svårt att acceptera, inse eller förstå. Rättare sagt har jag inte accepterat, insett eller förstått.
Du kommer förstå vart enda ord. Du kommer kunna tolka det precis som jag vill hur det än ser ut.
Men jag är ändå rädd. Rädd för att jag finns. (men inte du)
är allt annat än vad du säkert är nu och jag är ledsen för det. glad för din skull, att du hittat något som stärker dig. ledsen för saknaden och att jag inte hittat något som du har.
Alla jag avskyr skulle jag kunna skriva en lista på. Men det ska jag inte.
Stänger in alla mina känslor någonstans i min kropp. Och ikväll så börjar de sippra ut.
(jag ska inte gråta)
Vet ni? Att jag inte vet själv.
(jag kommer gråta)
Livet som fanns finns inte och jag tynar bort
"martin är farlig men han är jättefin". ser på världen genom mitt nyckelhål, den finns där utanför jag vet det. jag vet.
Lyssnar på Markus Krunegård hälften av min vakna tid och snurrar på stan. Umgås med vänner och dricker kaffe. Känner mig mer fri än någonsin och är låst till allt och inget.
"GE MIG NÅTT SOM TAR MIG NÅGONSTANS!" men lyssna då. lyssna på den fina stämma som flödar ut genom högtalarna. men ingen lyssnar på riktigt
Ibland vill jag dyka in i min bok. In i New Yorks gator, bland händelsefulla slumområden fyllda av konstnärer, musiker och droger som aldrig tar slut. In på Hotel Chelsea och umgås med insperationsfulla själar som vet vad livet innebär. Känna den bohemiska luft som ligger över staden.
(vill bort bort bort från något som aldrig varit mitt)
tomhänta pojkar vandrar på gator med cigaretter i händerna i brist på annat. de sjunger högt utan att tänka sig för och dör sedan. och sen var det jag
Vissa gånger när jag inte vet vart världen är påväg eller åt vilket håll jorden snurrar vill jag hålla din hand
"anarki, socialism, fred, kärlek" allt står skrivet på stadens väggar utan att jag ser. för världen är bara ett vidunder
jag är ledsen och själen min håller på att spricka. bit för bit flyter iväg. inte långt, bara någon millimeter. men tillräckligt mycket för att jag ska veta vad smärta är.
(det gör ont)
2011.7.31
min vän sa att du är solen som skiner på oss nu och jag vet att det hon sa var sant. du är solen.
