MÄRKLIGA VARELSER. UNDERLIGA TING.
Hej världen. Jag är en organism uppbyggd av celler, atomer, protoner, neutroner och elektroner. Jag är energi. Brukar kallas människa. Jag vet inte. Vad är jag?
Mänsklig. Omänsklig. 1. 2. Ja. Nej. Upp. Ner. Höger. Vänster. Jorden. Rymden.
(Har glömt hur man skriver och jag vill skriva en bok. Inget går som jag vill. Är pessimist och pepp på livet. Vill dricka vin ur ändlösa flaskor och prata om problem på tak med tända ljus. Blicka ut över en trasig stad med lyckliga hjärtan för att spä på med olycka på mitt bistra. Ska röka 20 cigaretter efter varandra och höra på månen när den viskar. Ingenting ska få komma emellan. Jag och stjärnorna ska tänka innanför alla universums parentestecken.)
fantasilös och glad. bara så
Hej.
Har snurrat 16 varv runt solen idag och om 8 dagar åker jag till universums bästa London.
Hejdå.
SPONTANA SOMMARDAGAR I EN STAD SOM INTE VAR VÅR.
ANROPAR JORDEN, MÄNNISKORNA, VARELSERNA, LIVET: ETT TVÅ, ETT TVÅ.
Hej.
Hon är en förvirrad 15-åring som fyller 16 om 14 dagar.
En totalt vilsen tonåring utan fotfäste eller en hamn att lägga till vid.
Hon är en tjej som tror hon vet allt om dig själv men hela tiden överaskas för att sedan inse att: jag vet ingenting. Hela hon är ett universum, ett oändligt hav. Hon känner till en tusendel. Resten är outforskad mark.
Hon är en varelse som inte finner ro eller lugn. Hittar aldrig rätt hur mycket hon än försöker.
En människa som ikväll tänker på allt hon inte borde tänka på. Tänker på hur mycket hon vill finna kärlek, trygghet, respons och bekräftelse.
Hon är hon som ibland är trött på allt. Trött på alla. Alla som försöker bli vuxna för fort och låtsas se på världen ur andra ögon utan att veta vad de gör. Utan att veta vad de förstör.
Humör som går upp och ner utan broms, hastighetsmätare eller kontroll. Hon svirar runt i katastrofal omedvetenhet.
Hon som har hundra mils texter nedskrivna men som inte längre kan skriva. Hon har glömt hur man gör.
Det är hon som vill skrika: FÖRLÅT VÄRLDEN FÖR MITT PESSEMISTISKA YTTRE OCH DELAR AV INRE. MEN SER NI INTE VAD NI GÖR?
Idag är detta hon som vill gå i ett par andra skor på annan plats ovetandes om denna henne.
Nu tänker hon på saknad.
Hon som lovade sig själv för mycket utan tankar om att stjärnor slocknar.
/ Hon
JAG SAKNAR INTE MYCKET, MEN JAG SAKNAR ILLUSIONEN AV ATT ALLTING KOMMER ORDNA SIG
Hej här var jag i fredags.
Träffade suddig Anna på gränden för att sedan gå.
Vi gick bland annat till kyrkbacken.
Där fanns det blågrå himmel...
... och fina hus.
Många ljusblå/gråa "här vill jag bo"-hus.
Sen gick vi hem till Anna. Där väntade Tove.
Jessica kom också.
Vi åt Tacos och kollade på fina 2 steg från Håkan. Man såg mig och Klara i filmen. Var glad över det.
Sen spelade vi verkliga word feud, även kallat alfapet. Jag och Jessica representerade Rudbeck och vann.
Anna var söt.
Vi tog en cykeltur mot staden.
Västerås var ganska vackert.
(snurra)
Promenerade på Skvallergränd, kvarter Fabian gjorde vi också.
Jessica fick leda cykeln över kullersten.
Vi hittade en gunga och gungade tills tant stod och kollade på oss. Då blev vi rädda och gick.
Tove och Jessica åkte hem vilket ledde till att jag och Anna kollade på Stallkompisar natten ut.
katternas dansande på taken gör mig galen. deras röster säger följ med följ med till friheten. men jag vågar inte
Ögonblicken hon inte tror att han älskar henne.
Jazzar runt i koma, vaknade nyss. Såg att världen var fin och hade formats till höst. Kände att luften blivit frisk och vindar blåst bort varma sommardagar.
Men det gör inget för jag tycker om hösten. En odisciplinerad årstid som passar sådana som mig.
Tragik och trafik.
Flyter igenom morgontrafikanter utan att se efter. Åker mot rött med tutande bilar runt omkring (jag ska bli bra, jag ska)
Börjar sakta men säkert se positivt samtidigt som solen tittar fram bakom envisa moln.
(tar ett steg i taget. andas. tar ett till.)
lever föresten här
RUBRIKER I ÖVERFLÖD (MÄNNISKOR I ÖVERFLÖD) JAG DRUNKNAR
världen är upp och ner och förhoppningar om regnbågen har försvunnit
vill finna någon(dig?) genom att vandra tvärsöver himlavarvet och ropa att här är jag (eko eko eko)
skoldagar varvas med mera studier och sena kvällar
ingenting fungerar som det ska och har varit pepp på livet ca 2 dagar/100
letar konstant efter tecken på dig
tänker på dig
saknar dig
vill komma in i den andra dimensionen för att få hålla din hand (kommer jag någonsin mer få hålla din hand?)
