dygnet ändrar timmar och jag följer med utan motstånd
Dansar barfotadans i regnet och lyssnar på åskan, samt njuter livet av mig.
Det är sommar utan fint väder. Men älskling, det gör ingenting.
Jobbar på cafét. Jobbar lite till.
Grillar med fina vänner, skrattar och är ganska lycklig.
Handlar second hand. Finner fynd.
Imorgon ska jag bära hatt och sitta i parken. Jag hoppas solen skiner. (och att fåglarna kvittrar)
glömmer för att minnas, för att acceptera för att inse att jag är den minsta personen i världen
Tittar på dokusåpor, dåliga komedier och sjukhusserier. Känner mig ensam. Fortsätter kolla för att glömma. Känner mig ännu mer ensam. Accepterar ensamheten. Forstätter titta.
5/6-2011
Känner. Känner allt som någonsin funnits och ännu mer. Känner rymden komma farandes emot mig. Känner rädslan som medföljer. Känner sorgen av känslan av att inte ha dig nära i alla år framöver. Bävar mig över min existens.
10/6-2011
Undrar varför det blev som det blev och varför jag gjorde som jag gjorde. Varför jag ramlade ner från molnen som så fint, så fint svävade där uppe.
11/6-2011
Filosoferar om jordens undergång. Om den är sann. Funderar över om det finns något slut på någonting, eller om universum är som en ring. Ringar har inga slut, inte heller någon början. Frågar då mig själv om universum inte har någon början. Kan någonting som faktiskt existerar vara utan både början och slut. Funderar mig tokig och lägger ner tankarna.
11/6-2011
Får en sekunds ångest av att lämna tryggheten bakom mig. Dämpar den med glädjen av att finna något nytt. Säger tack till fina vänner för vackra år, ställer mig livets trappa för att snart kliva ett steg uppåt. Hejdå mina hjärtan. Hejdå.
