det börjar bli höst och ingenting är som vanligt men ändå känns vardagen precis som innan 

allt är monont och allting är vakuum det som finns närmast är stjärnor och okända galaxer men egentligen lockar inget

dolt nummer ringer vad som känns som tio tusen gånger om dagen men min hjärna skriker nej och mitt hjärta skriker nej för bleka väntrum lockar inte 

på helgerna somnar man klockan fem och går upp vid elva och sen är hela dagen borta och allt man vill är att komma tillbaka till något som känns  

på

riktigt 

man saknar att vara ledsen

man saknar att vara glad 

för mellantinget fungerar inte för mellanting gör en destruktiv och sen allt går åt helvete

allt som försvann gav allting en ny början 

konversationer raderas i takt med att vi försvinner högre och högre upp i något slags dimmigt tillstånd tills vi inte är kapabla att säga mer sen somnar vi tre på natten och går upp fyra timmar senare och allt är åt helvete igen