”Allt jag visste var att jag inte kunde vara kvar för då gick jag under och det ville jag inte.”
18/8-2012
På en parkbänk vid ån.
Sjutton år.
Nitton cigaretter.
En familj kastar frisbee med sin hund på andra sidan vattnet.
Hunden är brun.
Nästan guldig.
Den ser glad ut.
En alkoholist vandrar längst staketet vid ån.
Den svarta ån som är smutsig och ful.
Som innehåller en stads orenheter och beskymmer.
Den alkoholiserade mannen söker kontakt med varenda människa han möter.
Alla ignorerar mannen.
Ser honom inte.
I alla fall så låtsas de att de inte ser.
De går förbi honom som om han inte fanns.
Som om han bara var luft.
Eller rent av osynlig.
Mannen slår sig ned bredvid mig.
Han pratar med mig.
Frågar vad jag heter.
Säger att han heter Kenneth.
Han säger att han vill bort härifrån.
Till Kalmar.
Jag säger att jag också vill bort härifrån.
Han säger hejdå och går sin väg.
Jag sitter kvar och ler.
Någon såg mig.
Han är också glad.
Jag vet det.
För jag såg honom.
kisses
Postat av: emma klang [foto]
Så himla fin text, du är sjukt duktig på att skriva!
Postat av: Viktor
har suttit och läst igenom mycket på den här bloggen och gråtit och tänker fortsätta tills jag läst varenda grej du skrivit. vet inte vem du är eller något men jag älskar detta så, så mycket
Svar:
hieroglyf.blogg.se
Trackback
