jag kan öppna dörren in till mitt tonårsrum och ge dig extranyckeln till mitt tonårshjärta
Vi skriker.
Konstant.
Ni skriker.
Konstant.
Det blir aldrig tyst.
Tröttnar aldrig dina öron.
Dina sinnen.
Din hjärna.
Ditt hjärta.
För hela jag tröttnar.
Låter mitt skal stå kvar.
Låter själen flyga iväg.
Mest för att undvika smärtan.
Varför finns känslor.
De skadar oss.
Värre än pistoler och vapen.
De plågar.
Jag är rädd.
Snälla rädda mig från rädslan.
Du behöver inte ens rädda.
Bara stanna.
I alla fall på armlängds avstånd.
Bara jag kan se dig.
Försvinn inte som alla andra.
Vi kan reparera.
Det kan bli bra.
Allt behöver inte vara förstört.
Vi kan plocka fram nål och tråd.
Sy ihop sömmar som brustit.
Jag vill försöka.
Jag vill.
Jag vill.
Även fast det inte märks.
Även fast jag är kall som is.
Även fast jag ignorerar.
Himlar med ögon.
Suckar.
Jag hör varje ord.
Tar in varje ord.
Hatar varje ord.
För jag vet att varje ord stämmer.
Jag har blivit någon annan.
Jag hatar det.
Men jag hatar inte dig.
Jag älskar dig.
Så kan vi reparera nu.
Laga.
Göra det bättre.
Jag ska försöka nu.
Jag ska.
kisses
Postat av: josefine
ca det finaste jag läst på länge
Postat av: Josefin Ärlevik
Hej, fin blogg! Allt bra? :)
Postat av: alice
så fint. du är så duktig
Trackback
