Ristar in ett streck för varje dag som går.

Två när hjärnan har stannat i spöktimmen.

Aldrig tre.

Sväva på moln. 
Snurra tills man ligger på toalettgolvet.

Söndertrasad och blödande inifrån.

Aldrig mer.

Spegel, spegel på väggen där säg mig varför är jag som jag är.

Smutsig, ledsen och inte alls som jag vill.

Vart tog livet vägen.

Hjälplös.

Otillräcklig.

Världen du skrämmer mig.

Ge någon annan mitt liv.

Någon som kan hantera det.