och om 198 år står jag fortfarande här. tomhänt likt fattiga bortsprungna hundar. lika vilsen som solen

Jag skulle viska hans namn om och om igen tills han vaknade.
Jag skulle säga att han är den finaste på jorden gång på gång,
om han bara fanns.

FÖRÄNDRINGAR OCH STJÄRNHIMLAR, KAN NI VISA MIG VÄGEN TILL DET DÄR SOM JAG SÖKER?
JAG HITTAR INTE SJÄLV, DET ÄR FÖR MÖRKT.
(FÖR MÖRKT FÖR ATT JAG SKA SE NÅGOT LJUS)

kisses

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0