jag är glad

det är bara det att lyckan jag omges av dödar mig långsamt och tyst ber jag konstant för att det här året ska gå fort för jag vill bara att allt ska vara över och förbi och jag vill börja om på riktigt för den här stadens betongväggar skriker ren och skär ångest hat och sorg och jag vill bort från väggarna för de murar in mig och jag förstår inte hur man tar sig ut