missbruka inte ditt privilegium
Det är mörkt. Hennes ögonlock agerar nattsvarta rullgardiner och släpper inte in något ljus. Men ändå lyser någonting inom henne. En ficklampa kastar sin stråle över hennes hjärta. Ljuset gör henne varm och hennes hjärta dunkar fortare, pumpar ut mer och mer blod i kroppen hennes. Någon vandrar kring hennes lungor, men det känns tryggt. Hon är ju inte ensam längre. Vandrandet närmar sig hennes pulserande hjärta. Nu den står det vid det. Rör vid det med varsamma händer. Men plötsligt hugger det till. Nattvandraren rotar i hjärtat. Plockar delar från det. Hjärtat stannar, för att sedan börja pumpa igen.
Det är ljust. Hennes ögonlock har öppnat sig. Hjärtat har läkt. Nattvandraren har sytt ihop det som blev förstört.
Det är mörkt. Hennes ögonlock har agerat rullgardiner ännu en gång. Och ännu en gång kastar en ficklampstråle sitt ljus på hennes hjärta, värmer det. Ännu en gång vandrar nattvandraren runt hennes lungor och mot hennes hjärta. Hon litar på nattvandraren, precis som alltid. De varsamma händerna som rör hjärtat skrämmer henne inte. "Den här gången kommer vandraren inte förstöra och skada" tänker flickan, precis som alltid. Men det hugger till. Skär inom henne. Nattvandraren rotar i hennes hjärta igen och stjäl delar av hennes inre. Utnyttjar hennes förtroende. Det gör ont på riktigt i flickan nu.
Det är ljust. Hennes hjärta har läkt, precis som alltid. När ska flickan lära sig att vara vaksam. När ska hon lära sig att inte släppa in.
"Det är ljust. Hennes hjärta har läkt, precis som alltid. När ska flickan lära sig att vara vaksam. När ska hon lära sig att inte släppa in."
alltså åh vilket perfekt men skört och hjärtskärande avslut.
Du är typ en mest underbara och mest öppna person jag någonsin skådat och jag vill så gärna gråta tillsammans med dig. Jag vill, jag vill. Jag har nu suttit och tittat igenom hela ditt arkiv och jag bara älskar detta. Du är genialisk och fler ungdomar(framförallt tonårstjejer) bör läsa dina inlägg. Jag vill bara skriva en bok med dig. En bok om hur det är att vara tonåring. För det är fan inte lätt.
Jag vill bara gråta när jag läser dina inlägg, men på ett positivt sätt. Det är bra att få rensa tårkanalerna ibland. Hör gärna av dig på min mail om du är sugen att växla några ord.
Fortsätt som du gör.
Detta är så underbart. Du är underbar och besitter en fantastisk talang för skrift och formulation. Jag har nu suttit och läst igenom hela ditt arkiv och tårarna har inte bara blött ner min tröja utan även pumpat ur mitt ångestfyllda bröst. Jag önskar att alla tonårstjejer kunde läsa dina inlägg och jag vill bara gråta tillsammans med dig uppe på ett tak. Närmare stjärnorna.
Jag vill skriva en bok med dig. En bok om hur det är att vara tonåring. För det är fan inte lätt. Jag älskar ditt sätt att skriva på och det faktum att dina öppna inlägg gör att fler kan relatera till det.
Livet är en misär ibland och det är tillåtet att tycka så. Maila mig gärna om du har lust att växla några ord.
Fortsätt som du gör. Beskrivande ord: Grym
Märkte nu att jag råkat skriva två kommentarer(trodde att den första inte postades) och känner bara LOL ORKAR INTE BRY MIG. Detta är ångest
Råkade skriva två kommentarer(trodde inte att den första postades) och känner bara LOL ORKAR INTE BRY MIG. Detta är ångest
