_________________________{det är en cynisk värld vi lever i}
DU KOMMER ATT FÖRLORA DU KOMMER ATT FÖRLORA
nej
det är som så att:
jag endast känner mig helt lugn i hans närvaro.
revben höftben där din axel blir till hals gömställen och
säker trygghet
det är för stort för att förklara och därmed för mycket att ta in så jag greppar det inte trots att jag älskar dig älskar dig älskar dig
_____________________-_________----_____
(knock knock knock
who's there)
jag kan inte hjälpa melankolin som infinner sig i min kropp
då och då
trycket för bröstet och handen som kväver hjärtat korta stunder
jag vet inte om det handlar om era paradoxer
eller om det handlar om att jag är så förbannat lycklig och att omställningen känns
det är hanterbart men frustrerande och motbjudande
vad som är ännu mer frustrerande är att se meninglösheten i det viktiga
det handlar väl om inställning och någon slags acceptans
att tillåta sig själv vara glad för att orka se det fina och positiva i allt
för just nu är det fint
varför är det då så svårt att låta sig omfamnas helt av euforin
stänga ute alla hjärnspöken som man ändå vet inte vill en väl
för mörker är ingen trygghet hur man än vrider och vänder på det
att falla nedåt mot ett labilt tillstånd är inte säkert
det medför endast en känsla av otillräcklighet, destruktivitet och spöktimmar dygnet runt
ändå lockar mörket ibland
fortfarande
trots att det skrämmer något fruktansvärt
allt kanske handlar om en vänjningsprocess
\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\I\\\\\\\\\\\\\\
det är så ofattbart självklart
för det jag vet är att jag älskar honom och att det ska vara så och att jag inte vill vara någon annanstans än just precis här just nu
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
det är trummor och bas
trummor och bas
trummor och bas
om och om igen
och hjärtat bultar hårt
vi är högt över golven
en helt ny dimension
ljus ljud
bankande hjärtan
jag kan höra dem
(jag kan höra dem)
suicide circus
musiken tar sig in överallt
i blodet i venerna
ett konstant pulserande
hjärtan är musiken
musiken är hjärtan
you want some?
och sen fortsätter vi att sväva
vandrar längs gatan över bron
vi pausar här
