.























we should go and dance cause no one really likes us
Allt är planerat.
Färdigkonstruerat i huvudet.
Orden är noggrant utvalda.
Placerade i exakt rätt ordning.
Perfekta meningsuppbyggnader.
Slipade ordval.
Man har chans att konfrontera.
Diskutera.
Men likt en som övningskör för första gången får hjärnan motorstopp.
Man blir störd.
Tappar fokus.
Tappar kontroll.
Den jävla kontrollen.
Återfå den.
Nu.
Nu.
Nu.
Innan det är försent.
Man blir fast i känslor så lätt.
I situationer.
I tankar.
Tillfällen.
Akter.
Man ska inte bli det.
Man borde inte bli det.
Men man blir det i alla fall.
Man blir det så jävla lätt.
.
jag somnade levande, vaknade död
Hjärtat.
Delat i två delar.
Hjärnan.
Utmattad.
Ögonen.
Rödsprängda varje morgon.
Händerna.
Skakandes och söndertrasade.
Hela kroppen dör.
Faller in i koma.
Levande död.
Dödens liv.
Livets död.
Gud. Om du nu finns. Kan jag få bli glad. Det är min önskan. Amen.
juni juli augusti september hela sommaren faller sönder
Ristar in ett streck för varje dag som går.
Två när hjärnan har stannat i spöktimmen.
Aldrig tre.
Sväva på moln.
Snurra tills man ligger på toalettgolvet.
Söndertrasad och blödande inifrån.
Aldrig mer.
Spegel, spegel på väggen där säg mig varför är jag som jag är.
Smutsig, ledsen och inte alls som jag vill.
Vart tog livet vägen.
Hjälplös.
Otillräcklig.
Världen du skrämmer mig.
Ge någon annan mitt liv.
Någon som kan hantera det.
sommardikter klyschor och ärr som aldrig läker

