________________________
jag är glad
det är nästan provocerande
att vara glad
__________________________
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
aldrig
besitter
cirkusens
dansöser
eventuell
frihet
gemenskapen
håller
ihop
jagen
kanske
låter
människorna
något
oroliga
panikartade
-
röster
som
trots
utlåtanden
vägrar
-
-
yttra
-
ångestens
ärliga
önskningar
_________________
2011, sommar och nej, ingenting blir någonsin som vanligt.
"Jag är på väg hem.
Det är inte så bra nu."
Ölburkar slängs.
Fimpburken töms.
Jag töms.
Det är inte så bra nu och jag kan inte röra mig.
Bilresa och gråtfärd.
Visa inte din sorg.
Torka tårarna.
Nu är vi starka.
Sjukhuskorridorer.
Den sterila doften.
Ljusblåa väggar.
Vita rockar.
"Hej"
Trötta ögon.
Livet, har det försvunnit.
Hjälp.
Droppet droppar.
Klockan tickar.
Jag läser tomma ord i en bok.
Jag antecknar: "Du andas. 24/7 2011"
Bilfärd.
"Måste vi åka?"
"Vi kan inte göra något."
Vi kunde stannat.
Personaltoaletten.
Gråt.
"Ursäkta, men allt är inte som det ska."
Gråt.
Bilfärd.
"Livet är orättvist.
Varför är det så för."
Ingen vet.
Sjukhuskorridorer.
Den sterila doften.
Sjukhussäng.
Du.
Koncentrerar mig på dina andetag.
Försvinn inte, försvinn inte.
Klockan tickar.
Droppet droppar.
Vi säger hejdå.
Du vet att det är för sista gången.
Jag vet men vill inte tro.
"Jag älskar dig."
"Jag kommer sakna honom.
Jag kommer inte klara av det här.
Det går inte, det går inte.
Kan vi vända om."
Telefonsamtalet.
Allt är över.
Du andas inte längre.
Jag faller.
______________
svart
mörkt
pang
jag finns inte mer
men det är bara en
dröm
_________________
och någonstans där insåg jag
att det inte finns något kvar
lutad mot kakelplattor
vinglas i handen
det
finns
ingenting
kvar
drick upp
ignorera
du kan sörja imorgon
för det finns ingenting kvar
_________________
"men du, det är kanske bra för dig.
det är bra för dig.
det är inte lätt, jag förstår det,
men jag tror att du kommer må bättre.
ta hand om dig så ses vi om tre veckor."
jag kastar mig ut i vinterkylan
för det bränner bakom ögonlock
och jag
kan
inte
hålla det inom mig
nej
snyftar mig genom stan
röker två cigaretter i rad
innan bussen kommer
andas in
andas ut
slappna av
andas in
andas ut
nej
kokar te
men det smakar aldrig lika bra hemma
mayaindianernas kalender är slut
och jag likaså
<<<<<<<<<>>>>>>>>>>
att göra uppoffringar
och sen
pang
så är allt borta
ord blir luft
löften
vad är det
och det skriks
hemma
i mitt huvud
i min kropp
jag slits i stycken
en två tre fyra fem
oändligt många dagar går
men ingenting
förändras
jag klarar det
tänkte jag
aldrig någonsin
det är nu
man ska tro på
"tiden läker alla sår"
även fast man vet att
den inte gör det
framtiden:
ett två tre fyra fem
oändligt många år går
och jag blir aldrig
hel
.
vin
vin
vin
och det snurrar
rökfyllt rum
jag är lugn
för en stund
-
-London
.
"det är bättre nu
ja
det känns inte lika mycket nu
nej
att andas går lättare
jag överlever"
tänker jag
tänker jag
innan livet sparkar mig i magen
sätter sina naglar i mitt hjärta
kramar ihjäl mina lungor
paniken
alltid
alltid
alltid denna panik
hjälp
mörker
famlar omkring
hittar ingenstans
ingenting
osammanhängande
oregelbundet
fyller anteckningsblock med tankar
sida efter sida
ingen får läsa
"men jag kommer dö. gå under. gå sönder. förlåt."
sankta lucia ljusklara hägring
sjutton minusgrader
"objekt.
objekt.
ett objekt."
man ska berätta
få hjälp
nej
"jag har glömt vad poesi är.
men varför romantisera.
ingenting är ju fint.
varför låtsas."
Utkast: Aug. 9, 2012
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig.
Hur länge klarar jag mig utan dig (utan att dö inombords).
.
I två dagar stannar jag hemma från skolan för det finns ju ingenting där jag vill möta.
Läser ut en bok.
Röker cigaretter.
Låter tårar droppa på papper med handskrivna ord i bläck.
"Imorgon är du nog frisk ska du se, då kan du gå till skolan"
Ja.
Imorgon är jag nog frisk.
Om du bara visste.
Panik.
Det går inte att andas.
Varför går det inte att andas.
Luften är ju så klar nu.
Det är som att vara död.
Det går inte att stå emot impulser.
Impulserna som inte längre är impulser.
Impulserna är vanor.
Kan vi inte sova istället.
Sova oss igenom december
januari
februari
mars
april
maj
Sen kan vi vakna.
Godnatt?
.
min helg har varit bra
antagligen bäst
tre vänner på besök
pepparkaksbak
skratt
snöpromenader
rökpromenader
allt sådant
klichéer
underbart
och jag vill ha dem här
hela tiden
alltid
(men jämt jämt jämt känns det jämt jämt jämt tänks det och nu är jag ensam igen. ensam. att hantera ensamhet och obehagskänslor är min svaghet. min hjärna skriker "fall inte tillbaka nej stopp" men hjärtat är starkare och jag blir svag.)
.
hej jag är trasig
kan någon laga mig hejdå
