ny

hejdå 900

fyrverkerierna är vackrare än någonsin och färgerna speglas i mina ögon och tillbaka i dina och lyckan är för stor för att omfamna men den går inte att hålla tillbaka och alla dagar som varit snabbspolas och näthinnan visar minnen som jag inte tänker glömma men inte heller hålla nära de är redan för långt borta och ligger i skugga och jag säger till dem att de inte behöver komma tillbaka och de accepterar det och så fortsätter färgerna att speglas i mina ögon och jag reflekterar knappt över verkligheten utan låter den vara som den är för med dig här är allting bra och jag är kär jag älskar någon trots att jag trodde det var omöjligt så nu finns det hopp jag tror på det nu och allt alla har sagt har varit sant och tacksamheten sköljer över mig för att det finns de som ni som drar upp mig när jag inte orkar som får och fick mig att överleva och som får ärr att tyna bort men ändå låter dem finnas kvar men på lagom avstånd 

 

det snöar i egypten

men här

finns inget snötäcke att linda in sig i 

det är naket kallt 

och förövarna går fria 

 

dopamin är en signalsubstans

&

eufori är ruset 

 

ibland känns det som att

ett: världen skulle kunna rasa runt omkring mig utan att jag skulle märka

två: 

tre:

 

 

DU KOMMER ATT FÖRLORA DU KOMMER ATT FÖRLORA

nej

 

det är som så att:

jag endast känner mig helt lugn i hans närvaro. 

revben höftben där din axel blir till hals gömställen och

säker trygghet

det är för stort för att förklara och därmed för mycket att ta in så jag greppar det inte trots att jag älskar dig älskar dig älskar dig

 

(knock knock knock

who's there)

 

jag kan inte hjälpa melankolin som infinner sig i min kropp 

då och då 

trycket för bröstet och handen som kväver hjärtat korta stunder 

jag vet inte om det handlar om era paradoxer 

eller om det handlar om att jag är så förbannat lycklig och att omställningen känns

det är hanterbart men frustrerande och motbjudande 

 

vad som är ännu mer frustrerande är att se meninglösheten i det viktiga 

det handlar väl om inställning och någon slags acceptans 

att tillåta sig själv vara glad för att orka se det fina och positiva i allt

för just nu är det fint

varför är det då så svårt att låta sig omfamnas helt av euforin 

stänga ute alla hjärnspöken som man ändå vet inte vill en väl

 

för mörker är ingen trygghet hur man än vrider och vänder på det 

att falla nedåt mot ett labilt tillstånd är inte säkert 

det medför endast en känsla av otillräcklighet, destruktivitet och spöktimmar dygnet runt

ändå lockar mörket ibland

fortfarande 

trots att det skrämmer något fruktansvärt

allt kanske handlar om en vänjningsprocess 

det är så ofattbart självklart

för det jag vet är att jag älskar honom och att det ska vara så och att jag inte vill vara någon annanstans än just precis här just nu  

det är trummor och bas

trummor och bas

trummor och bas

om och om igen 

och hjärtat bultar hårt 

vi är högt över golven

en helt ny dimension 

ljus ljud

bankande hjärtan 

jag kan höra dem 

(jag kan höra dem)

suicide circus

musiken tar sig in överallt 

i blodet i venerna 

ett konstant pulserande 

hjärtan är musiken

musiken är hjärtan 

och sen fortsätter vi att sväva

vandrar längs gatan över bron

vi pausar här

det är bara otillräcklighet

varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel varför är du som du är vad gjorde vi för fel

håll käften 

HÅLL KÄFTEN 

det är lyckorus och värme nu så kan ni bara hålla käften 

snälla snälla

snälla

 

du vet att poesi bara är ord

ingenting mer. 

du påstår att jag är negativ och dyster, 

men jag lovar

jag är bara realistisk. 

poesi kommer aldrig bli mer än ord.

 

havet kommer aldrig bli mer än vatten, 

trots att du önskar att det där nere på djupet finns en annan värld. 

en värld lik vår. 

det kommer aldrig att finnas en värld lik vår. 

precis som att jag bara är människa, 

trots att jag önskar att jag var så mycket mer. 

det kommer aldrig finnas någon som är mig lik. 

precis som det aldrig kommer att finns någon som är lik dig. 

det är inte negativt eller dystert tänkt. 

det är positivt. 

allting är ingenting. kom ihåg det när du somnar och när du vaknar. för du vet,

allting som är ingenting kan vara över när som helst. och om allting är borta nästa gång du öppnar dina ögon behöver du veta att det är ingenting. för du vet redan att ingenting inte kan försvinna. därför är allting kvar och ingenting förlorat.